12. Lärare undervisar elever för att de ska bli – lärare?

Skolklasserna har i de flesta fall blivit större de sista 20 åren. Salar som tidigare byggts för klasstorlekar på 25 elever kan nu rymma över 30 elever. Ändå har det hänt mycket med just tankar kring möblering och placering i klassrummet vilket är positivt. Dessutom är det ju kreativt och trivsamt att möblera om lite då och men kanske inte för ofta. Enligt Reggio Emiliapedagogiken är rummet ”den tredje pedagogen”. Men vi går tillbaka till rubriken.

Är det så att läraren undervisar och visar sina elever hur man arbetar och tänker som lärare? Är det så att den enda arbetsplats som simuleras i klassrummet är lärarens arbetsplats? Är det så att läraren ”lär ut” vad man behöver kunna för att ta de första stapplande stegen mot att bli - just - lärare? Men samhället behöver ju inte bara lärare utan journalister, skådespelare, brobyggare, sjuksköterskor, asfaltläggare, bönder, gruvarbetare, osv osv. Dessutom kan det vara så att lektionen planeras utifrån ett speciellt perspektiv – lärarens. Läraren behöver lära ut och sedan hitta en lätt metod för att betygsätta. Men är eleverna med i planerandet? Finns elevernas tankar, idéer och frågor med? Har eleverna några valmöjligheter? Vågar läraren låta eleverna ta över undervisningen och visa vad de vill lära sig?

Varför inte göra om klassrummet till en tidningsredaktion, teater, TV- eller radiostudio, stadsplaneringskontor, arkitektfirma, listan kan göras längre. Vi får sätta oss in i hur det är att arbeta som reporter, asfaltläggare, bonde. Då kan man samtidigt som man lär sig engelska glosor göra ett radioprogram. Man går igenom avsnittet om genetik och redovisar detta som en teaterpjäs. Man gör ett Storyline-projekt genom att följa Columbus planering och resa över Atlanten. Matematik och svenska kan användas inom alla ämnesområden. Blanda och ge – rör om – in med fräscha idéer – variation – se kunskap från olika håll. Gör två saker på en gång: Gå igenom ett avsnitt ”i boken” samtidigt som eleverna lär sig redovisa på nya sätt. Idag när mängder av fakta och kurser ligger på Internet kommer framtiden för Sverige att kanske bero mer på kreativitet än ren faktakunskap.

11. Att retas är ingen naturlag

Det finns flera anledningar att retas. Elever testar varandras gränser och bildar olika form av grupperingar och hierarkier. Det blir också problem när man samarbetar, men det viktigt att lära sig spelet. De lär sig och lär varandra att sätta gränser, vilket är en viktig kunskap att bära med sig i livet. (Både mobbare och mobboffer behöver hjälp – flera mobboffer sänder ut signaler som elever nappar på som inte skulle vilja mobba). Att sedan framställa retandet som något bra och nödvändigt torde få en och annan pedagog att rynka på näsan och det är heller inte meningen med detta kapitel. Istället riktar jag in mig på retandet som destruktiv form, som är rent förödande för vissa elever och för pedagogens arbetssituation. 

Jag utnämnde tidigt min skolsal till ”retfri zon”: ”Detta är min arbetsplats och här retas man inte”. Jag vill ju också trivas. Självklart ska mina elever slippa tråkningar från varandra när de ska kämpa med att lyssna, läsa, reflektera, samarbeta och testa praktiskt sina nya kunskaper. Man måste sträva mot så få störningsmoment som möjligt. Detta låter enkelt i teorin men är lurigare i praktiken. Men det viktiga är det jag signalerar till eleverna: ”Jag vill er väl och jag bryr mig om hur ni mår”, samtidigt som jag ser till att JAG trivs på arbetsplatsen. Då har man ju kommit en liten bit på väg. Om eleven mår dåligt och är orolig för mobbing och trakasserier är inte inlärningen det viktigaste på elevens agenda.  

Då går jag in i den diskussionen och konfronterar retstickan. Det ska kännas obehagligt att sätta sig på sina klasskamrater. Det måste bli omedelbara konsekvenser. Jag brukar göra detta till en personlig sak. "Du förstör stämningen genom att retas och då förstör du stämningen på min arbetsplats. Vad skulle dina föräldrar säga om du gick och lekte och förstörde stämningen där?". Kanske kan det tyckas att det är en väl enkel patentlösning, men riktningen är viktig. På detta sätt signalerar jag till hela klassen att så fort någon retas så lägger jag mig i och faktiskt bryr mig. Inte en perfekt lösning kanske, men ett litet steg i rätt riktning.

Ofta följer vi i livet osynliga mönster som utkristalliseras i vår första familj och som påverkar  oss långt upp i åren. I vissa familjer blir barnen mötta av respekt och lär sig denna ädla konst. I andra familjer som fungerar sämre kan bråk och retande vara en del av vardagen och leda till missnöje som i skolan riktas mot andra elever och även lärare. Detta kan gälla både pedagoger som elever. Har man upplevt att man själv, någon eller några i familjen blivit nedtryckta och mobbade i sin familj vet man ju också hur man mobbar.

Därför är det viktigt att både den retade och retstickan möts med respekt och fasthet. Kan man skapa ett klimat där eleverna själva är engagerade i denna fråga har man kommit långt. Bäst gör man detta genom att vara ett positivt föredöme, som agerar och behandlar alla med respekt.

Att retas är ofta vanligt hos elever som befinner sig längst ner på skolans statuslista. När någon av dem av någon anledning råkar säga eller göra något fel är det alltid ”kompisarna” som skrattar högst. Detta kan gälla allt från fotbollsspelande till att sjunga falskt. De som också sjunger falskt reagerar alltid mest och högst på någon annan falsksångare. Elever som kan sjunga bryr sig sällan. Jag liknar dessa elever, som anser sig i skolan stå nederst på stegen, som ett gäng som hamnat i vattnet och försöker kravla sig upp på varandras axlar för att inte drunkna. Det kanske är en för hård liknelse. Därför är det så viktigt att skolan satsar på många olika aktiviteter, så alla elever någon gång under skoltiden kan få en plats i solen, och ”njuta av frukterna” (se 1. Kultur i skolan).

10. Måste eleverna räcka upp händerna vid förhör?

Handen på hjärtat - Låter du dina elever räcka upp handen när du förhör läxan? Är det för att se hur många i klassen som kan frågan? Det vet du inte – du vet bara hur många som räcker upp handen. Många som räcker upp handen har dessutom fel och det finns dessutom osäkra och blyga elever som nästan är säkra på det rätta svaret men som inte vågar räcka upp handen. Det kan bero på hur många retstickor det sitter i klassrummet.

Jag brukar fråga på lektionens början hur många som inte gjort läxan. När jag antecknat dessa kan de sedan sitta med läxmaterialet och följa med så gott det går. Då är det klart – alla andra i klassen har läst på läxan och behöver inte räcka upp handen. Eller som jag brukar uttrycka mig: ”Alla har läst på – Alla kan!”. Nu kan jag koncentrera mig på diverse frågeställningar och på vilka elever som jag vill specialstudera denna lektion. Jag upplevde också att fler gjorde sin läxa med detta sätt att arbetade med läxan än vid traditionell handuppräckning. Samtidigt gör det att alla pratglada elever får samma chans att synas som de blyga, tjejer får lika mycket tid som killar, ambitiösa elever som lite latare. Det är det jag som bestämmer hur förhöret ska se ut. Fundera på detta.

9. Elevrådet – utbildat elevråd ger stöd åt elevernas röster

Demokrati är en svår konst – den lär man sig inte på en förmiddag. Ändå struntar många skolor i att lära elevrådets styrelse och representanter konsten att arbeta demokratiskt. När den nyvalda styrelsen är klar, lämnar man dem kanske åt sitt öde och önskar dem lycka till. Eftersom elevstyrelsen inte åstadkommit något vettigt på flera år, kanske elevernas klassrepresentanter väljer in destruktiva och jobbiga personer i styrelsen för att skoja lite och hur går det då med utvecklingsarbetet?

Andra skolor satsar annorlunda; man utser någon vuxenrepresentant som samarbetar och utbildar dem i början. Varför inte anordna en intensivhelg för styrelsen med utbildning, planering, genomgång av ekonomi, osv? Det gjorde rektorn på vår skola. I början av höstterminen åker styrelsen iväg till någons sommarstuga eller kursgård tillsammans med någon representant från skolledningen och skolvärdinnan. I två dagar utbildas, sammansvetsas och laddas medlemmarna för sina uppgifter. Varje styrelseledamot blir ansvarig för en verksamhet. På vår skola arbetade de olika medlemmarna i styrelsen tillsammans med lärare och ledning i frågor som pedagogik, hälsa, ekonomi, kultur, information, mm. Med detta kontinuerliga stöd och gedigna kunskaper får skolans elever duktiga representanter som de kan vara stolta över, Visst ska elever kunna vara stolta över sin skola och sig själva! Och demokrati kan ibland vara en alltför skör blomma. Det finns alltför många verksamheter och arbetsplatser som visat på det.