2. Skolans eldsjäl

(Läs gärna inslagen i sifferordning - det ger mer sammanhang). 

Det är ingen slump att detta kapitel kommer efter ”Kultur i skolan”. Alla har vi någon gång sett denna tappra, entusiastiska lärare som verkligen brinner för sina idéer! Det kan vara en NO-lärare som skapar ett miljöprojekt eller musikläraren som driver sina showprojekt helt ensam. Det kan vara den missförstådda engelskläraren som inte förstår varför andra lärare inte förstår nyttan med att kommunicera med andra skolor i andra länder. Ofta har vi blivit lärare och pedagoger av det faktum att vi brinner för våra intressen och kunskaper. Belöning för oss som arbetar i skolan är ju att vi kan skapa intresse för våra ämnen och vi mår bra när det sker. Men eldsjälen går längre. Hans eller hennes liv är lite ofullständigt om inte han/hon får genomdriva sitt projekt, nästan till vilket pris som helst. Fritiden är inga problem; mycket av tiden går åt till projektet. Andra lärare kan lockas med av idén och entusiasmen, eller bara möjligheten att också få synas ett tag och prova nya grepp inom skolans ram.

Problemet är att eldsjälen inte orkar hur länge som helst. Vi måste ta hand om dem för vi behöver verkligen eldsjälar i skolan. Men hur förhindrar vi att de inte slocknar eller blir utbrända? Jag kom ihåg en mycket ambitiös språklärare, som berättade att hon minsann arbetade mer än 60 timmar i veckan i sin strävan att lära eleverna sitt språk. En myndighetsperson sa med bestämd röst att ”vi är inte intresserade av att du lägger ner så många timmar i veckan på ditt arbete!”. Det måste ha kommit som en kalldusch, men samtidigt är det sant. Skolan har inte råd att låta lärarna och pedagogerna arbeta ut sig eftersom vi har brist på utbildad, entusiastisk personal.

Men vad skall vi nu göra med dessa ambitiösa eldsjälar? Man kan göra på olika sätt: Om skolan är intresserad av lärarens projekt, bör man skapa en liten organisation, en grupp av lärare och pedagoger som avlastar, stimulerar och utvecklar arbetet. Här kan arbetslaget göra nytta, i frivillighetens namn. Projektet bör också implementeras i skolans övriga verksamhet. Det ligger dock ofta i eldsjälens natur att göra sig lite oumbärlig. Man bör därför arbeta på att ”göra eldsjälen mer eller mindre arbetslös”, d v s att när/om eldsjälen en dag byter arbete och flyttar från skolan, så kan projektet fortsätta. Ofta dör just sådana projekt ut när eldsjälen försvinner. Där är utvärdering och dokumentation två viktiga redskap för att behålla kunskapen på skolan och hålla projektet vid liv.

Om skolan INTE är intresserad, bör rektorn påpeka detta efter en tids utvärdering för att förhindra utbrändhet. Sist och syvende är det rektorn som styr resursfördelningen på skolan, och kan stötta projekt med personal och resurser. Eldsjälen må drivas av egna intressen och ambitioner, men rektorn står för en helhetsbild av skolans uppdrag, verksamhet och mål.