En skola är ett slags system med osynliga regler, liksom en familj också är ett system. Det finns både konstruktiva och destruktiva system. I vissa system finns en inneboende värme, tolerans och trivsel bland deltagarna, medan i andra system tassar människorna runt och passar på varandra. I ett system samarbetar man och delger varandra erfarenheter medan i ett annat försöker alla att bara flyta med och sköta sitt. Vissa system har en inneboende välvilja till konstruktiv kritik och förändring, medan i andra system ses förändringar som hot och kritik som översitteri.
Vad kännetecknar då en framgångsrik och effektiv skola? En gammal ”sanning” är ju att skolor i välsituerade och välutbildade områden har elever som presterar bättre än elever från sämre socio-ekonomiska miljöer. Föräldrarnas utbildningsgrad skulle här spela en stor roll när det gäller ambition och viljan att stödja barnens skolarbete. Detta schablontänkande ger inte så mycket i denna diskussion utan vi ska istället koncentrera oss på en annan infallsvinkel; det finns nämligen stora skillnader på skolor inom samma upptagningsområde, vare sig det är i en överklassförort eller arbetarstadsdel. Enligt Bo Rothstein (forskare och professor), gjordes en analys av 150 forskningsresultat i mitten av 90-talet, som pekade på att beroende på hur väl skolan fungerade som system, skulle detta förklara mellan 8 till 18 procent av elevernas skolprestationer. Fungerar skolan väl, känner pedagogerna och eleverna gemenskap och trivsel och drar åt samma håll, och slutresultatet blir att eleverna presterar bättre i skolan.
(Detta gäller inte bara skolor; det finns naturligtvis skillnader i trivsel och effektivitet mellan olika arbetsplatser inom samma yrkesområden också).
Det som Bo Rothstein förvånas över i forskningen kring effektiva skolor är att man inte hittar något som direkt pekar på skillnader i pedagogiska metoder. Effektiviteten skulle i så fall inte bero i första hand på om skolan valt en speciell pedagog som rättesnöre för sin verksamhet. Istället tenderar forskningen att peka på den lokala skolledningens betydelse att ena och välja ut gemensamma mål för sin personal; kort sagt att skapa en laganda på skolan med gemensamma normer: ”school success really depends on the development of a professional teamlike organization”. Naturligtvis kan det vara en fördel att utgå från en pedagogisk metod för att rekrytera likasinnade och engagerade pedagoger; då är kanske halva arbetet gjort. Men faktum kvarstår att skolledningen har ett stort ansvar i frågan om skolans framgång och bör, med lyhördhet och ett kreativt handlag i samarbete med pedagogerna hitta de gemensamma mål och riktlinjer som gör skolan mer framgångsrik och effektiv. De bästa förslagen kanske inte kommer från just skolledarna själva; varför inte bjuda in föräldrarna och eleverna också till diskussioner kring skolans framtida mål?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar